Det är verkligen ett kärt nöje att fundera på vårt framtida ladhus. Igår kväll gick vi runt på tomten med måttband och insåg att det kommer bli ett långt hus. Det är så häftigt att tänka på den klassiska huskroppen där ljuset från alla fönster kommer att fylla rummen. Så gick vi in och började prata om inredning…
Ska väggarna vara rena och enfärgade, så att ljuset får studsa fritt och tankarna vila? Eller ska vi våga gå på mönster, färg och känsla, som de tapeter Jag (Anette) älskar från William Morris – blomstrande, organiska och fulla av berättelser?
Vi pratar ofta om att vårt hus ska kännas levande, varmt och personligt. Att varje rum ska ha sin egen stämning – sin egen funktion, men också sin egen röst. Samtidigt lockas vi av enkelheten i neutrala toner, den där skandinaviska stillheten som liksom låter människor, konst, textilier och trä träda fram i lugn. Men så öppnar vi tapetprovsboken igen – och både mitt hjärta och min hjärna säger ”JA TACK” till fåglar, blommor, bladverk och färg.
Kanske är det inte ett antingen eller. Kanske ska vissa rum få vila i vitt – medan andra får explodera i färg. Kanske får våra sovrum viska, och köket sjunga högt. Kanske är hallen platsen för överraskning, och badrummet för lugn.
Just nu ligger det provbitar på varje bord, kulörer i långa rader, Pinterestflikar öppna överallt – och en viss partner (vi nämner inga namn!) försöker förhandla ner både antalet kuddar i soffan och färger i vardagsrummet.
Men en sak är vi överens om:
Det är detaljerna som skapar helheten.
Och det viktigaste är att vi bygger ett hem som är vårt. På riktigt.
Vad tänker du? Vågar du mönster? Eller är du Team Vitt?
/Anette & Raffe
P.S bilderna har vi hittat på Pinterest
No responses yet